Inför och efter tentamen på 神戸大学 (神大)

Omställningen från att studera på Liu till att studera på Kobe University har fått mig att stundtals känna mig som Bambi på hal is. Efter att kurserna drog i gång i rasande fart och efter varje lektion mottagit akademiska gåvor (läxor) att spendera tiden med djupt in i natten, hade jag äntligen nått fram till mitt första, japanska tenta-p. Spännande!

Hur tentamen genomförs här på Kobe skiljer sig starkt från den upplevelse jag vant mig vid på Liu, dock påminner det lite om tiden på gymnasiet i Sverige. Tentamenstiden skiljer sig mellan de olika fakulteterna men vanligtvis på den tekniska fakulteten ger man studenterna mellan 60 och 90 minuter skrivtid. Detta är en stark kontrast gentemot skrivtiden som ges på Liu där man kan vara van vid fyra-fem timmar. Djupt i minnet återfinner jag fina råd från de som varit här innan att ”Om du vid första anblick inte förstår vad du ska göra, kommer du inte hinna med resten”. Vilket stämde väldigt väl överens med verkligheten. På den första tentamen hann jag precis klart med alla 5 huvudfrågor, såklart med tillhörande 4 delfrågor, på ynka 65 minuter. Dock utan att kunna kontrollera svaren. Detta var signalanalys tentamen.

Den sista tentamen jag skrev var reglertekniken, där hann jag faktiskt klart med hela tentamen (men faktiskt inte…) och dess tre frågor. Jag kollade igenom svaren, de såg fördelaktiga ut. Medan jag hade 10 minuter tillgodo kände jag mig för att spana ut över tentamensalen då ett ruckus hade påbörjats på andra sidan. Där stod läraren, två anställda från tekniska fakulteten bredvid en kille i tjock och fluffig vinterjacka som skrev sin tentamen. Den ena vakten påpekade för läraren att hon hade sett studenten använda ett fuskpapper. Sen viskar de lite med varandra medan studenten fortsatte skriva sin tenta. Därefter pratar de lite till och jag hör hur läraren frågar studenten om han svalde pappret. Studenten svarar inte utan stirrar blankt ner på bordet, följt av hur vakterna diskuterar hur de ska ta det vidare. Då börjar läraren prata ut till alla att det endast är några få minuter kvar och att vi inte fick glömma den fjärde frågan (!), och känner hur hjärtat skippar två slag, vadå en fjärdefråga tänkte jag, och kollar på baksidan av omslaget. Där fanns en helfråga och 3 delfrågor till som förblev olösta… Järnspikar tänkte jag. Det där kunde ju jag.

Studietips om du åker till Japan

Efter att ha överlevt det första tenta-p:et och blivit något (om inte mycket) visare, är att tenta-frågorna efterliknar de frågor man får att lösa under lektionernas gång samt rapporter och liknande. Lär man sig dessa och framförallt lösningsmetoderna kommer man klara tentorna finfint. En lite oväntad fråga som dök upp var teori- och definitionsfrågor. Dessa är i princip direkta utdrag från kurslitteraturen där läraren sedan dolt nyckelord, krav eller liknande och man sedan ska fylla i vad som ska stå där.

Efter tentamen

Det tog cirka en månad innan man fick tillbaka resultaten från tentamina. De presenteras på en bestämd dag via anslagstavlor och intra-nätet. Jag bestämde mig sådär lite spontant för att uppdatera hemsidan sisådär vid 00:00:01 på natten till den dagen och som man ser på maken, där fanns resultaten. Jag kisade lite och såg några japanska tecken där, inget som såt ut som ”misstag” eller ”inte acceptabelt”, utan hittade istället till min stora förvåning ganska godtagbara resultat. Tog ett litet tag innan jag förstod vilket tecken betydde vilket betyg. I slutändan klarade jag alla mina tentor trots att jag i princip gått runt och känt mig redo för att packa mina väskor och invänta hemresan. Fick 1 S (秀), 2 A (優), 1 B (良) och 1 C. Ganska trevligt.

Men nu imorgon är det julafton i Japan (också) och med det vill jag önska er en riktigt, god jul!

Random fact time

Japan använder ett betyg system med en 6-siffrig/tecken skala som går från F (不可), som är underkänt. C (可), B (良 ), A (優) och slutligen S (秀), där C är typ betyg 3 och S är 5 med lite + (5+).

BetygProcent
S, shū (秀) 90-100%
A, yū (優) 80-89%
B, ryō (良) 70-79%
C, ka (可) 60-69%
F, fuka (不可) <59%
Japanka betyg

https://en.wikipedia.org/wiki/Academic_grading_in_Japan

神大 – Studier vid Kobe Universitet

Som förväntat kan man säga att läromiljön här i Kobe skiljer sig från den i Sverige. I de tekniska kurserna jag tagit har det endast varit föreläsningar, där föreläsaren kört på monologiskt i cirka 70-90 minuter och inga frågor ställs till eller från studenterna. De får man ta efteråt om någon fråga eller otydlighet uppkom. En unik attribut med föreläsningarna är att det oftast delas ut ett uppgiftspapper i början av föreläsningen och tanken är då att uppgifterna som finns på detta ska lösas innan föreläsningen är slut. Hur många uppgifter man löser och hur väl de löses bidrar ofta till slutbetyget och om man inte lyssnar på föreläsningens innehåll så klarar man inte uppgiften. Om man sedan skannar av klassrummet eller föreläsningssalen kan man ofta se studenter som sitter och sover. Detta då det ofta är närvarokrav på föreläsningarna och ens egen närvaro avgör om man kan få betyg eller inte. Jag finner dock inslaget av övningsuppgifter att lösa under föreläsningens gång intressant. Dessa övningsuppgifter rekommenderas starkt att göras samt att ta bild av då uppgifterna som uppkommer på tentamen ofta är likt dessa.

Här på Kobe använder man inte whiteboard som på Liu, utan istället blackboard och krita, något jag finner roligt och på ett litet sätt ändå akademiskt. Dock så är det vanligare med powerpoint bland de yngre professorerna, samt bland ämnena som AI som inte innehåller lika mycket formler, bevis eller grafritande.

Under lektionerna så försöker jag hänga med så gott jag kan då samtliga lektioner (med undantag för programmering i C) är på japanska. Den dagliga processen består av att jag skummar igenom det aktuella kapitlet och letar upp nytt vokabulär samt för ett hum av vad föreläsningen kommer innehålla. Därefter under föreläsningen så antecknar jag medan jag läser i kurslitteraturen samtidigt, då de flesta kurser följer litteraturen gediget. Efteråt när det är dags för självstudier brukar jag gå igenom kapitlet ännu en gång samt repetera materialet från dagen innan. Dock skulle jag önska att det fanns fler övningsuppgifter tillgängliga att göra för att fördjupa sig mer i ämnena. Om efter allt detta materialet eller förståelsen inte satt sig utan frågor fortfarande existerar, brukar jag konsultera med mina nya vänner jag funnit på Youtube (ofta av indisk karaktär) som på ett väldigt bra sätt knyter an det jag lärt mig samt reder ut de frågetecknen jag har.

Ett stort pluss med att studera på Kobe är onekligen de vyer man får uppleva när man under föreläsningar eller raster slänger en blick ut genom fönstren. Under molnfria dagar kan me se bergen bortom Osaka och över havet mot Shikoku (Japans fjärde men minsta stora ö). Denna vy upplevs efter att man fått bestiga berget universitetet befinner sig på eller om man vill vara lite lat kan man ta en buss. Men det är definitivt värt mödan (och givetvis närvarokravet på föreläsningarna också).

Något som berör alla studenter oavsett var i världen man befinner sig, är ju frågan om hur man bäst optimerar det dagliga energibehovet. Här på Kobe äter jag oftast på civilingenjörernas skolkafeteria. Där serveras det förutom det vanliga (ramen, olika -don (ris) rätter samt teishoku, som bäst översätts till a la carte), en till två speciella nyheter varje vecka. Dessa rätter ligger på en kostnad från ca 200 yen (ca 19 kr) till uppemot 500 yen om man vill äta lite lyxigare. Jag brukar äta ramen men även Teishoku. Teishoku kan man välja vad man vill ha för huvudrätt och sedan bygga på måltiden med sallad, ris, miso-soppa m.m. Varje tillskott kostar då lite extra.

Random fact

I Japan följer man två olika kalendrar, den som gregorianska som vi använder men även en egen kalender som baseras på när den nuvarande kejsaren tillträdde. Just nu befiner vi oss i 令和元年 (Första året i Reiwa som översätts till ”beautiful harmony”), som påbörjades första maj detta år efter att den förra kejsaren abdikerade (något som i sig var en stor nyhet). Förra perioden/eran var känd som 平成 (Heisei) och som varade tills 平成31年 (31år).

https://en.wikipedia.org/wiki/Reiwa

Första tiden i Kobe, Japan

Flytten till Kobe och första dagarna

Den morgonen den 30 September åkte jag till Kobe, för att checka-in där jag nu ska bo i ungefär ett år. Mitt boende är i närheten av Fukae-eki, 深江駅 (eki = järnvägsstation), i ett studenthus som kallas Hakuo Dormitory 白鴎寮、löst översatt till ”Vita fiskmåsens boende”. Boendet ligger ungefär en 7.1 km från universitetet och jag pendlar dagligen i ungefär 40-50 minuter enkelväg. Det enda negativa jag funnit med situationen är att under orienteringen presenterades dessa fantastiska pendlingskort man kunde köpa, lät hur bra som helst. För att sedan i slutfrasen ge kängan, ”dock kan inte utbytesstudenter köpa dessa”. Roligt 🙂

En väldigt positiv sak med Hakuo dormitory är att jag är del av en enhet bestående av fyra rum och således delar kök, vardagsrum och dusch med tre andra personer. Lyckligtvis blev jag placerad i en enhet där endast jag är utbytesstudent och de andra är japanska studenter. Får prata mycket japanska med dem vilket är en fantastiskt utvecklingsmöjlighet för mig samt få en del insikt i hur deras liv är. Det är en tradition här att den yngsta personen i enheten tar hand om soporna men har bestämt mig för att hjälpa till lite så att han inte får göra allting helt själv.

Här kan man läsa lite mer om de olika boenden som Kobe universitet erbjuder:
https://www.kobe-u.ac.jp/en/campuslife/housing/accommodation.html

Första två dagarna i Kobe upplevdes minst sagt hektiska det blev mycket åkande fram och tillbaka. Direkt efter orienteringen åkte jag till mitt distrikts ”Ward office” (区役所) för att fixa till mitt Residence card, 在留カード (min japanska ID-handling) samt ordna upp försäkringar. Som utlänning i Japan måste man alltid bära med sig sitt Residence card och det behövs även för att exempelvis teckna telefonabonnemang eller öppna bankkonto. Själva kortet utfärdas dock på flygplatsen men varje gång man flyttar måste man besöka ett ”ward office” för att uppdatera sin adress som står på baksidan. Utan denna adress är Residence kortet inte mer än en dekoration i värde.

Sammanfattningsvis efter ankomst måste man:

  • Åka till sitt boendes kontor och skriva under bostadskontrakt samt betala engångsavgifter ( I mitt fall ~35 000 円)
  • Delta i orienteringen på universitetet och få sitt student-ID
  • Därefter åka till det ”Ward office” som boendet tillhör och ordna residence card
  • Teckna två försäkringar, en görs på ward office och den andra på postkontoret
  • Besöka post kontoret för att öppna bankkonto
  • I ovannämnda ordning, lite kuriosa: Postkontoren stänger i Kobe kl 15:00 och ”Ward office” kl 18:00. Så vanligtvis är det en tvådagars expedition.

Det som var tydligt från orienteringen var att om man vill cykla i Japan, måste man ha åtminstone två extra försäkringar för att inte bli ruinerad om en olycka sker. Jag hade funderat på att skaffa cykel men kommer nog inte göra det för tillfället.

Efter att ha åkt till mitt ward office där jag hade lite roligt med de som arbetade där då de undrade varför jag hade så många namn. Mellannamn är en väldigt europeisk sak som inte finns i Japan. Efteråt bar det av mot det japanska postkontoret som förutom postkontor också är en av Japans största banker för att ordna upp ett bankkonto.

Det jag insåg ganska snabbt här i Japan och som jag haft på känn innan jag reste hit var att det är väldigt byråkratiskt och många tidskrävande processer man ska igenom, som tur var hade jag förberett mig väldigt väl och stötte inte på några problem i någon av processerna.

Efter att ha genomgått allt detta avslutade jag dagen med att gå på den lokala Udon-restaurangen och åt middag. Riktigt gott.

Kursvalet och studierna

Studierna drog i gång i rasande fart, ingen uppvärmningsperiod här inte utan dagen efter orienteringen hade jag mina första föreläsningar. De skiljer sig ganska mycket ifrån hur de är i Linköping men på ett sätt påminner mig om hur det var på gymnasiet. Klassrumsmiljö, föreläsaren för en monolog och innehållet stämmer väldigt väl överens med det i kurslitteraturen (mestadels för att alla exempel är tagna direkt därifrån). Mycket tid läggs på teori och komma ihåg definitioner ordagrant, mindre fokus läggs på förståelse av dessa. En unik sak här är att i de flesta kurser jag läser delas ett papper ut i början av föreläsningen med ett problem man ska lösa innan föreläsningen är slut. Det är som ett mini-prov för att se om man förstått innehållet som även bidrar till kursens slutbetyg.

Läsårsstrukturen i Japan skiljer sig ifrån den struktur vi har i Sverige. Här börjar studieåret på våren och varje år har två terminer likt det vi har i Sverige, också väldigt likt Linköping där vi har två perioder per termin är varje termin på Kobe uppdelad i två. Vårterminen är Q1, Q2 och höstterminen är Q3 och Q4. Detta innebär att man kan få läsa fortsättningskurser innan man får läsa grundkursen.

De flesta kurser jag hade valt från min preliminära studieplan kunde jag ta, dock fick jag göra en liten justering pga schemakrockar som man inte får ha i deras system. Varje studiedag är uppdelad i fem perioder vardera ca 90 minuter och börjar från 8:20 och fortskrider till 18:30. Deras scheman är fasta och vilken dag och vilken period är redan bestämt från början och finns inget utrymme för undantag utan då tillbaka till skrivbordet för att hitta nya kurser. I mitt fall fick jag skjuta på två stycken 1.5 HP programmerings kurser till våren och istället läsa en kurs i statistik och sannolikhet.

De kurser jag valt att läsa nu direkt i Q3 är som följer:

  • Statistik och sannolikhet för civilingenjörer 市民工学のための確率・統計学
  • Reglerteknik 1 制御工学1
  • Artificiell Intelligens 人工知能
  • Signalanalys 1 信号解析1
  • Programmering 2A プログラミング演習2A

Vad som komma skall:

På agendan för nästkommande inlägg:

  • Hur studierna ser ut i praktiken här hos Kobes Universitet. Bl a tentamen!
  • Forskarrum och klubbaktiviteter (Nej, inte nattklubbar utan aktivitetsklubbar och cirklar!)
  • Dagliga livet i Kobe, tyfoner och mat i dess olika former

Så stay tuned och så avslutar jag med en riktig fin bild över Kobe på kvällen som David tog!