Sendai och vårlov (del 1 av 4)

Nu är det äntligen dags för vårlovet i Japan. Den svenska motsvarigheten skulle då bli sommarlovet vi har från juni till augusti. Detta lov är drygt två månader långt och jag har planerat in ett flertal mindre resor runt om i Japan. Nu när jag blickar ut genom hotellfönstret i den mörka natten ser jag snötäckta gator och termometern visar -12 grader. En väldigt nostalgisk känsla genomströmmar mig då jag i skrivandets stund är på Hokkaido (Japans nordligaste ö), mer specifikt i Sapporo för att besöka deras kända snöfestival som går av stapeln för den sjuttionde gången. Då jag nyligen anlänt hit har jag inte hunnit besöka den än så kommer denna uppdatering att handla om vad jag gjorde innan jag bestämde mig för att till dessa nordliga breddgrader. Då var jag på besök i Sendai för att träffa en klasskamrat från Linköpings Universitet som också är på ett utbytesår i Japan.

Vad har jordbävningar, samurajer och oxtunga gemensamt?

Jo, samtliga av ovannämnda har satt sina tydliga spår i denna stads historia och lokala kultur. Date Masamune, en krigsherre som byggde upp staden, dess borg och gjorde området till hans hemvist. Den stora jordbävningen (9.0 på Richters) år 2011 ödelade området och bidrog till Fukushima incidenten. Och ja, slutligen oxtunga som är en lokal delikatess för det fanns mycket kor här (saknar källa på det, men kändes rimligt)… Sendai, trädens och den enögde drakens domän.

Befolkningsmässigt är Sendai mindre än Kobe (kring en och en halv miljon invånare) med en befolkning på lite över en miljon. Sendai är även känt som trädens stad och när jag såg mig omkring förstod jag varför. Mängden träd som fanns längs gatorna påminde mig lite om vår egna björkarnas stad Umeå (Eller som Ume-bor säger ”Umä”). Om jag skulle jämföra mängden natur och träd som finns i Sendai med Kobe, är skillnaden ofantligt stor. Den stora skillnaden är att i Kobe är man nära bergen och bergens skog s a s medan inom Sendai var det träd nästan överallt och väldigt mycket natur i kring omliggande området. I närheten av berget Aoba (där även slottsruinerna finns) finns ett naturskyddsbevarat skogsområde och här kan man se diverse djur, bl a björn. Kvällen innan jag anlände hade tydligen en björn blivit sedd och dagen efter hade skyltar och notiser satts upp med varningar att man ska vara försiktig. Dessa björnar är dock väldigt skygga och springer oftast iväg.

Snö!

En sak man kan garanterat säga är att vintrarna i Japan är typ som oktober/november i Linköping. I alla fall kring Kobe och även i Sendai, det är inte riktigt kallt ute men blåser kalla vindar (såklart aldrig medvind heller) och så regnar det, mycket… På det sättet känns det som hemma fast inte hemma. Hur som helst, vintrarna här upplevs riktigt kalla för japanerna men som den norrlänning jag är, är detta höstväder och det blir aldrig riktigt minusgrader kring där jag bor.

I Sendai händer det att det snöar och jag fick en blandad upplevelse, på ena sidan var det väldigt nostalgiskt att åter få uppleva snöfall, den känslan av att snöflingor som landar på ens hand sakta smälter. Trodde inte jag kunde sakna den känslan, men här var den.

Dessvärre blev jag påmind av vad som uppstår då det kommer plötsligt snöfall när det är plusgrader ute. Japp, slask. Kunde ha skippat den delen.

Sightseeing

Andra dagen bjöd på en finare väder som lämpades sig väldigt bra för sightseeing. På listan fanns tre destinationer: slottsruinerna, Date Masamunes grav och Osaki-hachimangu helgedomen.

Date Masamunes släktsgrav

Här ligger Date Masamune och hans släkt begraven. Denna gravplats och tillika helgedom ligger beläget uppe på ett mindre berg (eller kulle kanske?) som man når efter en mindre promenad. Kombinationen av guldiga och blå färger symboliserade hög status i det dåtida samhället.

Aoba slottsruiner

Av slottsruinerna återstod inte mycket men man fick en fin vy av staden från berget. Skulle vilja tillägga att i närheten av statyn av Date Masamune så spelades väldigt nationalistisk musik. Lite armé-/marscheringsmusik

På väg mot Hokkaido

Efter ett väldigt fint besök så tog sig resan vidare mot Hokkaido. Där väntar staden Sapporo och dess årliga snöfestival! På flyget in till Sendai och från flygplatsen kunde man verkligen njuta av det landskap i Japan som inte täcks av hus, betong och bebyggelse. Bergen i fjärran ingiver en ganska skön och lugnande effekt i ens hjärta. Vad tycker ni, får ni samma känsla?

Random fact

I närheten av Sendai station i centrum finns ett Pokémon-center och JUMP-store.

Alla hjärtans dag i Japan

Alla hjärtans dag, en romantisk dag som firas från väst till öst, högt i fjällen och på stränderna vid Rivieran, mellan de personer som tycker om varandra.

Japan har många importerade högtider från väst och bland dem är alla hjärtans dag. Likt övriga traditioner Japan har importerat och integrerat in i sitt samhälle så har de lagt sin säregna prakt på denna speciella dag. Jo, för unga i Japan firas denna dag genom att tjejer (oftast) bakar egen eller köper färdig choklad och ger detta till den person de tycker om. Så under alla hjärtans dag är det damernas plikt att visa affektion för den person denne tycker om. Dock så är det ju så att alla kanske inte kan baka den perfekta chokladen på första försöker utan lägger ner mycket tid (och resurser) på att framställa den perfekta gåvan. Detta resulterar då i att det blir mycket choklad över och denna typ av choklad ger man då till sina vänner eller arbetskollegor. Den ”misslyckade” chokladen alltså, som även kallas ”義理チョコ”.

Detta låter kanske väldigt ensidigt att endast tjejerna förväntas visa affektion och ge choklad, men det finns en liiiiiten ”catch” här. De killar som får choklad av tjejer förväntas ge tillbaka choklad på en dag som kallas ”white day” som inträffar ca en månad efter alla hjärtans dag. Till varje tjej denne fått choklad ifrån, antingen fin choklad till personen om denne tycker om denne romantiskt eller 義理チョコ om det inte finns känslor involverade (notis: behöver inte nödvändigtvis vara choklad utan kan vara annat).

Detta leder då oftast till berättelser man kan få höra om killar som var väldigt populära på gymnasiet och fick mycket choklad på alla hjärtans dag. De som inte fick mycket avundades då den som fick detta men killen som fick mycket insåg efter att ruset (från alla gåvor och uppmärksamhet) avtagit, att denna då måste ge tillbaka till var och varenda tjej denna fått det ifrån, vilket lätt kan bli en dyr utsaga om man inte är duktig på att baka…

Själv har jag inte mottagit någon choklad idag här men lyckades skicka iväg ett blommogram i Sverige, dock så måste jag erkänna att jag råkade skriva in fel datum och den anlände en dag för tidigt… Ibland kan man väl inte hålla sig, men tror det blev bra ändå.

Med detta lämnar jag detta inlägg och imorgon blir det bergsklättring och gå på hajk. Stay tuned för kommande inlägg då det nu blivit vårlov här i Japan och jag besökt en klasskamrat i Sendai och därefter åkte till snöfestivalen i Sapporo. Hoppas ni får en bra alla hjärtans dag!

Vinterterminens slut och vårterminens början

Det blev ett längre uppehåll mellan förra blogginlägget och det här. I mitten av december åkte jag hem till Sverige under två veckor, under den julledighet vi hade här nere i Graz. Jag fick för första gången på två år, möjligheten att inte behöva plugga under julledigheten, vilket var skönt. Anledningen är att vinterterminen (höstterminen) fortsätter i Graz efter julledigheten ytterligare en månad, januari ut. Men efter en fridfull jul hemma, begav jag mig tillbaka till Graz vid nyårstid.

I Österrike firas nyår i form av Silvester. Namnets ursprung kommer från den romersk-katolska kyrkans kalender, och är en minnesdag till den heliga påven Silvester I. Nyår här i Österrike firas i princip likadant som firandet i Sverige, och förmodligen de flesta andra länder. Jag spenderade nyårsdagen med att gå på nyårskonsert, som genomfördes av Der Grazer Philharmoniker. Det var en häftig känsla att sitta och lyssna på musiken i det stora operahuset i Graz.

Tom lokal under pausen i mitten av föreställningen

Några dagar senare in i januari fortsatte vinterterminen på universitetet, allt som vanligt. Mina kommande tentor låg kring första veckan i februari och under januari började jag känna att tentorna nalkades. Tentapluggandet började i viss mån, och kurser började avslutas. I skrivande stund, är terminens tentor skrivna och det är skönt att vara klar med det, huruvida goda resultat eller inte. Det var intressant att se vissa skillnader mellan hur det är att skriva tentor här i Graz jämfört med i Sverige. Mellan kurser kunde det variera en hel del, från striktare till mer avslappnat. En intressant sak var att man var tvungen att ha med sig egna papper att skriva lösningarna till frågorna på (vid längre frågor). Så mitt under tentan, när jag behövde lite mer papper, plockade jag upp mitt anteckningsblock och rev ut ett par sidor, inget konstigt det… Tentorna i Graz är inte heller anonyma, utan man skriver sitt namn och givna nr på tentan. Det system med anonyma tentor vi har i Linköping, upplever jag som något positivt med avseende på att det garanterat att resultatet blir rättvist.


Men tentorna klara, och känslan över att jag hade suttit hemma och inne allt för länge, begav jag mig på en lite utflykt till Fürstenstand, en ”kulle” i utkanten av staden, för att fotografera lite. Trots att jag hade en vision om landskapsfotografering och fota staden där uppifrån, blev det inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Det blev ett par foton över Graz, men inget spektakulärt. Istället fann jag möjligheten att foto något form av hjortdjur, men jag är inte helt säker på vad det var. Det var inte rådjur, och inte heller kronvilt, eftersom de var för små att var det. I vilket fall något som finns här i Österrike.


Med en avslutat vintertermin, har jag inga studier under resten av februari. Sommarterminens kurser börjar första veckan i mars. I nuläget sitter jag och fixar lite med förgångna och kommande kurser. Jag kommer ha en hel del schemakrockar kommande termin med avseende på mitt kursval, vilket är något jag försöker åtgärda genom att byta ut vissa kurser. Så med fart och energi från det skriva tenta-p, ska jag denna vecka försöka fixa så mycket praktiskt som möjligt, men fortfarande koppla av och försöka ha lite roligt. För nästkommande vecka, ska jag iväg till Tyrolen för åka skidor en vecka.

Corona är inte bara en öl

Nu är jag sedan ett par veckor tillbaka hemma i Linköping efter en väl avslutad termin i Peking. Nyheten om ett virus som spridit sig från Wuhan genom till större delen av Kina och även utomlands bör vara känd för de flesta i Sverige, men just idag har det kinesiska utbildningsministeriet och universitetet kommit med beskedet att starten av vårterminen 2020 skjuts upp tills vidare. Samtidigt avråder svenska UD alla ickenödvändiga resor till Hubei-provinsen i Kina. Vi råds av administrationen på BIT att inte återvända till landet i förtid utan avvakta ytterligare besked. Rykten om att terminen ska ställas in helt verkar sprida sig på campus BIT. De studenter som läser vid Fudan University i Shanghai och Nanjing University i Nanjing har ännu inte fått tydlig information om vad som gäller för deras termin. En tysk utbytesstudent jag känner åker hem från Peking idag.

Efter SARS-epidemin (orsakades av samma typ av virus) som spreds från södra Kina 2003 då regeringen försökte mörklägga omfattningen av krisen är en del av befolkningen skeptiska till informationen som sprids på nätet och det spekuleras i huruvida antalet smittade är i själva verket mycket högre än vad som angetts. Dödstalet hann stiga till cirka 800 personer med tio gånger så många infekterade innan smittan kommuner kontroll. Antal infekterade i detta fall stiger dagligen och uppskattas till omkring tusen av olika media, men det är nog svårt att få en exakt siffra. Antalet döda i skrivande stund är över 50. På sociala medier delar folk råd om hur man skyddar sig och uppdaterar varandra om situationen. I mitt flöde i Weixin är det relativt lugnt; sjukhuspersonal länkar till infomercials om smittskydd och en del andra delar helt orelaterat innehåll, men coronaviruset är helt klart ett dominerande tema. En person i en löpargrupp tar initiativ till att samla ihop pengar och saker att skicka till behövande. Det råder brist på munskydd som blivit en måste-ha-vara, men det är inte säkert att det hjälper om man inte använder det korrekt. Tillverkare av produkten kallar in sina arbetare med löftet om tredubbel lön för att produktionen som avstannat under vårfestivalen ska komma igång. Myndigheterna efterlyser också ökad produktion av skyddsdräkter, men fabrikerna hinner inte med.

Reaktionen från staten har varit kraftig och statsmakten har en del verktyg att använda. Regeringen har i princip bommat igen flera städer, bland annat Wuhan, i Hubei-provinsen och alla bussar till och från Peking ska ha stoppats. Nyårsfirandet i huvudstaden har ställts in. Under veckan har många varit på resande fot för att besöka sina familjer under högtiden vilket ökat risken för spridning ytterligare. Enligt kinesiska experter är inkubationstiden ett par dagar till två veckor och sjukdomen smittar sannolikt under denna period.

I väntan på ytterligare information har jag börjat läsa några kurser vid Linköping ifall det inte blir någon returresa denna termin. Jag njuter nu av lyxen att kunna använda internet utan VPN, sitta i stolar som har genomtänkta proportioner och att kunna laga mat på egna villkor. Linköpingsluften är ren (även om Pekings luft var över förväntan i december och tidigt i januari) och det är en fröjd att kunna cykla och springa fritt. En av de få nackdelarna är att perioden av dagsljus är två timmar kortare och vi har betydligt mycket mer nederbörd och blåst. Trots allt detta vore det tråkigt att inte kunna återvända till Kina, en termin är lite för kort för ett utbyte i min mening, och nu när man vet hur saker och ting fungerar börjar det bli lättare. Dessutom blir det krångligt att läsa alla kurser i rätt ordning om jag skulle hoppa in på LiU nu. Det enda att göra är att bevaka hur situationen utvecklas och agera på nya besked. För de drabbades skull hoppas jag att allt kommer under kontroll snart.

Gott nytt råttans år!

Religion i Kina

Vad tror människor på i Kina? Är de spirituella, eller är det den osvikliga tron på kommunistpartiets oavbrutna framgångar som är flamman som driver den enorma nationen Kina? Kinas mångfald gör det till en utmaning att ge en bild av religion i Kina för en expert, och en omöjlighet för en lekman som undertecknad; människorna i landet är inte bara ett folk, utan en sammansättning av många olika och landets historia är komplex. I Kina finns buddhister, muslimer och en hel del kristna, varav den sista gruppen kommer få huvuddelen av uppmärksamheten i detta inlägg. Texten är avgränsad för att vara översiktlig, men väcker förhoppningsvis intresse och återger några aspekter av situationen för kristna och religion i Kina.

Inuti Frälsarens kyrka i Peking.

I november var jag och Ingrid ute och promenerade i stan då vi fick syn på en präktig kyrka i gotisk stil som plötsligt tornade upp sig mot den molniga himlen. Allén upp mot kyrkan var lång och förstorade det redan rymliga området innanför grindarna. Där rymdes flera små hus och välskötta rabatter, men ingen kyrkogård med gravplatser. Utsmyckningen av den södra fasaden var i huvudsak gjord i grå och vit marmor, på taket stod statyer i guldfärg, och framför stod två vita stenlejon på vakt. Likt ett kinesiskt tempel hade två små lusthus i pagodform rests på gårdsplanen, och under dem stod stora stenar med inristningar. Taken var målade med kristna motiv och visade bland annat den kinesiska Jesus med sina lärjungar samt naturlandskap. Utanför kyrkan stod en handfull muntra äldre personer under partytält och rekryterade volontärer till kyrkans program. Huvudporten var stängd och vi promenerade vidare till långsidan och såg att sidoentrén var öppen. Händelsevis var det söndag, och en gudstjänst var igång. Vi smög in under kyrkans himmelsvita tak som bars upp av pelare i gyllene och grönt, och blev snabbt anvisade en plats vid en bönebänk av kyrkans värdar. Gamla och unga var närvarande, och även småbarn, som emellanåt gav sig tillkänna genom dämpade jämranden från kyrkans bakre del. Längst fram stod prästen som ledde gudstjänsten. Han bar en vit fotsid klädnad med en färggrann stola om halsen och stod vid ett stort altare med Bibeln i hand. På knä satt vi och lyssnade litet på dennes predikan om att inte ge efter för frestelser, och de psalmer församlingen emellanåt sjöng som ekade i den stora salen. Melodin var väldigt lik svenska psalmer men språket var mandarin. Fönsterna inuti kyrkan var magnifika; de var gjorda av glas i alla olika färger och föreställde olika personer och platser. Ljuset utifrån skänkte genom dem ett varmt ljus åt insidan och dess dyrkare, vilket gav en rofull stämning. Under takets kupoler hängde också stora ljuskronor. Det största fönstret mot norr avbildade (västerländska) Jesus i all sin prakt som blickade ut över församlingen. I kupolen längst bort skymtade jag en övervakningskamera och från en pelare hängde ytterligare en, inte oväntat kommer man inte ens i Herrens hus undan Allseendeögat. Jag ställde mig frågan om de var monterade för att förhindra brott eller hålla koll på människorna som samlats. Flera besökande kom och gick under mässans gång, och när vi (mest jag) fick ont i knäna passade vi på att ta oss ut och gå vidare.

Det var intressant att se en kinesisk kyrka vid tid för gudstjänst, och bevittna (åtminstone på ytan) likheten mellan den och dess västerländska motsvarighet. Denna kyrka byggdes av jesuiter 1703 och restaurerades med en ny fasad efter flytten till dess nuvarande läge på sent 1800-tal. Den lyder under Kinas katolska patriotiska förbund som är den enda lagliga organisationen för katoliker i Kina, som i sin tur överses av kommunistpartiet. Det var alltså inte så märkligt att kyrkan var öppen för besökare. Jag har sett ett par kyrkor på andra håll i Kina, bland annat en byggnad med ett smalt torn och ett neonkors i Jilin-provinsen, och en kal, inaktiv stenkyrka i en turistby i Yunnan-provinsen byggda av brittiska missionärer, men jag har inte bevittnat folk gå och aktivt delta i kristna religiösa aktiviteter. Tempel är vanliga i Kina, men många används mer som turistattraktioner än heliga hus. I Tainan på Taiwan var det mycket vanligt med tempel vid gatuhörn, och de var alltid befolkade. Man såg ofta människor bränna papperspengar och ställa fram mat som offer, eller be till sina förfäder; vid endast ett fåtal tillfällen har jag bevittnat detta i Peking. Gissningsvis sker det i offentliga, men från gatan slutna tempel. Att ha i åtanke är att detta är huvudstaden, folktron och skrock är förmodligen starkare på landsbygden och från vad jag har uppfattat är den också generellt starkare i södra delen av landet.

Kinesiska Jesus med lärjungar under ett pagodtak.

Det är svårt att uppskatta hur många kristna det finns i Kina. De källor jag hittat pekar på alltifrån 30 miljoner till över 100 miljoner kineser som bekänner sig till den kristna tron, varav majoriteten är protestanter. Kristendomen har funnits i Kina sedan tidigt 700-tal och haft en stor roll i konflikterna på 1800-talet som senare formade Kinas moderna historia: Opiumkrigen på tidigt 1840-tal respektive sent 1850-tal, efter vilka Kina avträdde Hong Kong till Storbritannien, ledde utöver legalisering av opiumhandel även till utökade rättigheter för kristna, varefter missionerandet ökade. Taiping-upproret mellan 1850-64 var ett inbördeskrig mellan Qing-imperiet och en grupp kristna sino-nationalister som blandade kristendom med kinesisk folktro. Upproret gjordes ned av Qing-dynastin med hjälp av utländska makter. Det senare Boxarupproret som ägde rum vid sekelskiftet till 1900-talet var en reaktion mot de utländska makter som tvingade kristendomen på Kina. Många kristna mördades och kyrkan som vi besökte ansattes hårt men var en av de få som klarade sig. Qing-hovet tog parti med boxarna i hopp om att bli kvitt de främmande makterna, men såg sig snart besegrade och tvingades till ytterligare eftergifter och underkastelse. Efter grundandet av folkrepubliken Kina tilläts religiösa organisationer endast under uppsikt av Partiet varefter kontakten med Vatikanen bröts. Kinas katolska patriotiska förbund inrättades 1957 under vilken katoliker i Kina kunde välja att verka. Under kulturrevolutionen förbjöds religion och troende förföljdes. Sedan reformperioden på sent 1970-tal har kristendomen fått ny kraft. Partiet har erkänt att religionen inte kan motas bort med administrativa medel, och att göra så skulle vara och har varit skadligt, men har en bakomliggande vision om att religion i framtiden kommer att försvinna. Under tiden har religionen ställts under statens kontroll.

Som bekant är den katolska kyrkan bunden till Vatikanen med påven som överhuvud. Men för att kunna verka i det öppna i Kina måste biskopar i princip bekänna sig lojala till den kinesiska staten, vilket många inte ansåg sig kunna göra. En stor del av kinas katoliker tillhör oregistrerade kyrkor som utnämner biskopar i samförstånd med Vatikanen. Att Kina har krävt att själva få utnämna biskopar är en av orsakerna till de historiskt sett frostiga relationerna mellan Vatikanen och folkrepubliken. Detta är dock en lösning som redan begagnas av andra länder så som Vietnam och Lichtenstein där länderna föreslår kandidater som sedermera godkänns, men där är historien en annan. I september 2018 etablerades ett avtal mellan Kina och Vatikanen där den senare parten officiellt har vetorätt mot de biskopar som Peking rekommenderar. Många katoliker ser detta som en stor eftergift av Påven för politiska påtryckningar som inte bör ha något med religionen att göra, anser de. För kinesiska katoliker är det ett dilemma att å ena sidan välja att vara under statlig kontroll där man kan verka öppet men begränsat, eller att gå under jord där religionen får mycket mindre spridning och enligt dem gör mindre nytta.

I Kina råder religionsfrihet enligt konstitutionen, som skyddar normal religiös aktivitet men också förbjuder religiösa aktiviteter som stör ordningen eller lägger sig i utbildningsväsendet. Det finns alltså begränsningar för hur religion får praktiseras, även om det görs på ett fredligt vis. De senaste åren har det då och då rapporterats om kyrkor som stängs ner, och om hur försäljningen av biblar på nätet har förbjudits. Kameror i kyrkor och moskéer, som de vi såg, har också gett upphov till konflikt mellan staten och trossamfund. Enligt nya riktlinjer från 2018 måste exempelvis religiösa informationstjänster på nätet ha tillstånd från staten för att få verka, bidrag till religiösa samfund som överstiger 100 000 kronor måste undersökas och godkännas av staten, och platser för religiös aktivitet måste underkasta sig statens öga. I vissa fall verkar statliga godkännanden kunna dra ut på tiden. Partiet för samtidigt en kampanj med målet att sinifiera religion i Kina. Retoriken är att religion i landet ska ha en kinesisk riktning och kommer att få stöd av staten för att anpassas till ett socialistiskt samhälle. Denna utveckling kan också kopplas till oroligheterna i Kinas västra del där minoritetsbefolkningens traditioner och religion ses som ett hot mot den styrande ordningen. Att komma ihåg är att ofta behöver retorik från kinesiska ledare inte tas som omedelbara direktiv (exempelvis presenterar man i offentliga tal idéer utan konkreta implementationer, som istället mynnar ut i att kraftsamla kring partiet), utan just som retorik, men denna trend verkar vara tydlig.

Frälsarens kyrka är belägen en dryg kilometer från Den Förbjudna Staden.

Trots att en absolut majoritet av Kinas invånare inte har någon uttalad trosuppfattning (folkreligion borträknat) präglas samhället av en annan slags religiositet som tar stor plats i offentligheten och har ett stort, om än relativt passivt stöd. Ideologin med partiet i centrum kan uppfattas som en slags tro i sig, Mao har historiskt varit vördad i princip som en Gud, och hans figur hålls högt i det offentliga än idag. Plakaten på gatorna med propaganda och slagord är dess heliga text, Den Kinesiska Drömmen är dess gospel, de socialistiska kärnvärdena dess budord. Konventionell religion är en konkurrent som inte lämnas mer utrymme än vad som är nödvändigt och formas istället till viss del till att tjäna partiet. De två entiteterna kan inte koexistera utan kompromisser, och just nu ser det ut att vara utövarna av konventionell religion som får göra flest eftergifter för att tolereras.

Tron på partiet må vara ett kitt för att ena folket, men frågan är om den även kan tillfredsställa människornas andliga behov. Folktro och traditioner kring vilka familjen samlas ser fortfarande ut att vara starka i landet och kommer nog inte att försvinna i en handvändning. På liknande sätt har få moderna svenskar en uttalad trosuppfattning: normen är en stark tilltro till staten och dess institutioner, avvisande av institutionaliserad religion, men ändå tror många på någonting större och firar kristna högtider samt deltar i kristna traditioner. Man kan hävda att varken majoriteten av svenskar eller kineser är troende i den mening att de inte anser sig tillhöra en religion, men är det hela sanningen? För att kunna svara på frågan huruvida någon är troende måste man först besvara vad som kännetecknar en troende människa.

Kristendomen är inte det första man förknippar med Kina, men den är definitivt närvarande, och i absoluta tal är de troende många. Peking har fler kyrkor än denna och jag ska se om jag kan besöka ytterligare ett par när jag är tillbaka efter vinterlovet. Efter uppehållet under tentaperioden blev detta ett lite längre inlägg än vanligt. God fortsättning på det nya året!

Inför och efter tentamen på 神戸大学 (神大)

Omställningen från att studera på Liu till att studera på Kobe University har fått mig att stundtals känna mig som Bambi på hal is. Efter att kurserna drog i gång i rasande fart och efter varje lektion mottagit akademiska gåvor (läxor) att spendera tiden med djupt in i natten, hade jag äntligen nått fram till mitt första, japanska tenta-p. Spännande!

Hur tentamen genomförs här på Kobe skiljer sig starkt från den upplevelse jag vant mig vid på Liu, dock påminner det lite om tiden på gymnasiet i Sverige. Tentamenstiden skiljer sig mellan de olika fakulteterna men vanligtvis på den tekniska fakulteten ger man studenterna mellan 60 och 90 minuter skrivtid. Detta är en stark kontrast gentemot skrivtiden som ges på Liu där man kan vara van vid fyra-fem timmar. Djupt i minnet återfinner jag fina råd från de som varit här innan att ”Om du vid första anblick inte förstår vad du ska göra, kommer du inte hinna med resten”. Vilket stämde väldigt väl överens med verkligheten. På den första tentamen hann jag precis klart med alla 5 huvudfrågor, såklart med tillhörande 4 delfrågor, på ynka 65 minuter. Dock utan att kunna kontrollera svaren. Detta var signalanalys tentamen.

Den sista tentamen jag skrev var reglertekniken, där hann jag faktiskt klart med hela tentamen (men faktiskt inte…) och dess tre frågor. Jag kollade igenom svaren, de såg fördelaktiga ut. Medan jag hade 10 minuter tillgodo kände jag mig för att spana ut över tentamensalen då ett ruckus hade påbörjats på andra sidan. Där stod läraren, två anställda från tekniska fakulteten bredvid en kille i tjock och fluffig vinterjacka som skrev sin tentamen. Den ena vakten påpekade för läraren att hon hade sett studenten använda ett fuskpapper. Sen viskar de lite med varandra medan studenten fortsatte skriva sin tenta. Därefter pratar de lite till och jag hör hur läraren frågar studenten om han svalde pappret. Studenten svarar inte utan stirrar blankt ner på bordet, följt av hur vakterna diskuterar hur de ska ta det vidare. Då börjar läraren prata ut till alla att det endast är några få minuter kvar och att vi inte fick glömma den fjärde frågan (!), och känner hur hjärtat skippar två slag, vadå en fjärdefråga tänkte jag, och kollar på baksidan av omslaget. Där fanns en helfråga och 3 delfrågor till som förblev olösta… Järnspikar tänkte jag. Det där kunde ju jag.

Studietips om du åker till Japan

Efter att ha överlevt det första tenta-p:et och blivit något (om inte mycket) visare, är att tenta-frågorna efterliknar de frågor man får att lösa under lektionernas gång samt rapporter och liknande. Lär man sig dessa och framförallt lösningsmetoderna kommer man klara tentorna finfint. En lite oväntad fråga som dök upp var teori- och definitionsfrågor. Dessa är i princip direkta utdrag från kurslitteraturen där läraren sedan dolt nyckelord, krav eller liknande och man sedan ska fylla i vad som ska stå där.

Efter tentamen

Det tog cirka en månad innan man fick tillbaka resultaten från tentamina. De presenteras på en bestämd dag via anslagstavlor och intra-nätet. Jag bestämde mig sådär lite spontant för att uppdatera hemsidan sisådär vid 00:00:01 på natten till den dagen och som man ser på maken, där fanns resultaten. Jag kisade lite och såg några japanska tecken där, inget som såt ut som ”misstag” eller ”inte acceptabelt”, utan hittade istället till min stora förvåning ganska godtagbara resultat. Tog ett litet tag innan jag förstod vilket tecken betydde vilket betyg. I slutändan klarade jag alla mina tentor trots att jag i princip gått runt och känt mig redo för att packa mina väskor och invänta hemresan. Fick 1 S (秀), 2 A (優), 1 B (良) och 1 C. Ganska trevligt.

Men nu imorgon är det julafton i Japan (också) och med det vill jag önska er en riktigt, god jul!

Random fact time

Japan använder ett betyg system med en 6-siffrig/tecken skala som går från F (不可), som är underkänt. C (可), B (良 ), A (優) och slutligen S (秀), där C är typ betyg 3 och S är 5 med lite + (5+).

BetygProcent
S, shū (秀) 90-100%
A, yū (優) 80-89%
B, ryō (良) 70-79%
C, ka (可) 60-69%
F, fuka (不可) <59%
Japanka betyg

https://en.wikipedia.org/wiki/Academic_grading_in_Japan

Juletid och en ”riktig” tenta

Nu har jag skrivit en officiell tenta. På huvudsakligen två sätt känns tentamina vid BIT mindre allvarliga än vid LiU. För det första bestämmer de bara en del av betyget. Ofta kan ens prestationer inom andra områden i kursen väga minst lika tungt, till skillnad från hemma då det inte sällan är en tentamen som avgör hela kursens utfall (såklart finns det kurser med övervägande labbar eller andra inlämningar). För det andra är den givna tiden på tentan kortare. Jag som är van vid femtimmars-skrivningar tycker att det är väldigt kort med bara två timmar, och det är svårt att visa bredden av det man lärt sig under kursen. Denna kurs ger motsvarande 8 tekniska högskolepoäng, vilket är större än de flesta kurser vi läser på teknisk fysik och elektroteknik vid LiU.


För två veckor sedan begav jag mig till en sal i Byggnad 8 för att examineras i reglerteknik. Decembermorgonen är solig och det har börjat bli kallt. Utanför byggnaden hänger en lång röd banderoll som i uppfostrande syfte uppmanar studenterna att vara ärliga och inte fuska. Korridorerna ekar tomma, det verkar som att vi är en av de få studentgrupperna som tenterar nu. Jag tar mig in i tentamenssalen som är ett helt vanligt klassrum. Eftersom jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig är jag lite nervös. Vi har inte fått reda på hur exempeltentor kan se ut, endast fingervisningar om vilka områden i kursen som är viktiga att kunna.

En kvinna står och skriver studentnummer på svarta tavlan i rader motsvarande klassrummets topografi, och vi tar de platser vi är hänvisade till. Så småningom om kommer examinatorn in i rummet bärandes på vikta buntar av vaniljvitt papper som hon lägger längst fram. Ingen allmän information ges i början av examinationen, i kontrast till LiU där varje skrivning inleds med ett par minuters information både på engelska och svenska om alla tänkbara regler. Vi är några utbytesstudent som hinner önska varandra lycka till innan det närmar sig 9:50, och klockan ringer. Som på signal tar tentavakten och examinatorn för sig att börja dela ut tentorna och man får börja direkt(!) när man får sitt exemplar. Pennor raspar i full fart i bakgrunden. Tentan är i A3-format, en sida med uppgifter hophäftade med två stora blad där man ska teckna sina svar samt namn och studentnummer. Tidsramen gör mig ganska stressad, men är ändå tillräckligt stor för att tillåta behandling av samtliga uppgifter. Klockan ringer under skrivningens gång som en indikator på att ytterligare 45 minuter har passerat. Röster ekar och dör ut utanför klassrummet. Snart är hela tiden slut och exakt 11:50 ropar examinatorn åt oss att släppa pennorna och kommer därefter för att samla in alla papper. Jag och Alex går sedan och äter lunch med en kurs mindre att tänka på.


En annan sak bekant för studenter är hur man ska planera sin tid i tentaperioden. Om man funderar på att studera utomlands bör man vara beredd på att ens studierytm kommer att behöva ändras lite. På BIT finns inga fasta veckor för examinationer. Istället sker alla skrivningar någon gång efter kursslut, det verkar som att det oftast är en eller två veckors mellanrum. (Kan ni tro att examinatorn ibland inte ens vet huruvida slutprovet ligger innan, under, eller efter de officiella provveckorna?) Det blir svårare att fokusera på att plugga till en tenta när föreläsningar går som vanligt och läxor och andra arbeten ska in. Men inget är omöjligt, det gäller helt enkelt att börja repetera i tid.

Kinesisk jul

Tiden går med stormsteg och nu är det bara ett fåtal dagar till den svenska julhelgen, men här är det inte frågan om någon särskild julstämning. Det kan delvis bero på att jag är för upptagen med att studera (därav pausen i bloggandet) för att tro att jag snart är ledig. På julafton, dagen till ära, har jag föreläsningar i sannolikhet och programmering. Som tur har tentorna planerats in omkring det västerländska nyåret och jag åker hem till Sverige redan den andra veckan i januari. I skrivande stund är det i snitt mellan 5 och -5 grader på dagarna – om man har tur är det soligt och det gör stor skillnad i upplevd värme. Vi är bortskämda med vädret jämfört med er i Sverige som jag förstår har det regnigt och ruggigt. Snö har fallit två gånger, men det som kom smälte bort dagen därpå. Luftkvalitén har varit bra överlag vilket är ett stort plus, jag var beredd på betydligt värre.

Julandan i Peking är till 90 procent kommersiell; i gallerior hänger (ibland pampiga, ibland smaklösa) julprydnader i taken, stora julinstallationer som enligt mig slår NK:s skyltning med hästlängder dominerar öppna ytor, och julmusik (mest Mariah Carey men också Elvis) konkurrerar om etern med gastande butiksbiträden. Det är ändå speciellt att julen manifesterar sig tydligt i ett land där få faktiskt firar jul, i Sverige har vi ju (ännu) inte någon allmän aktivitet eller uppståndelse vid det kinesiska nyåret eller andra kinesiska högtider. Julen är som bekant knuten till kristendomen och det finns en minoritet med kristna i Kina. Deras syn på julen handlar förmodligen om något annat än ohejdad konsumerism, men de tar inte så stor plats i offentligheten. Deras historia är en annan, och det blir mer om denna nästa gång. God jul!

Att studera vid RWTH Aachen

I det här inlägget tänkte jag nämna vilka kurser jag läser den här terminen, men även beskriva hur studierna är upplagda i allmänhet här i Aachen.

Ett studieår är precis som i Sverige uppdelat i två terminer. Här kallas de dock vinter- respektive sommartermin. Vinterperioden pågår från Oktober till Januari med tentaperiod i Februari och Mars, medan sommarterminen pågår från April till Juli plus tentaperiod de följande två månaderna. Till skillnad från Linköping är terminerna inte uppdelade i läsperioder, utan alla kurser läses under en hel termin. Dessa kurser läser jag nuvarande termin:

  • Signale und Systeme: En kurs i signaler och system som ersätter motsvarande kurs vid Liu. 
  • Mathematische Methoden der Elektrotechnik: Kursen tar upp diverse matematiska metoder som används inom elektrotekniken. Viss repetition från sådant jag läst tidigare, men även om vissa koncept är nya så är nivån ganska grundläggande eftersom det är en förstaårskurs.
  • Programmierung und Datenstrukturen: En programmeringskurs i C. Efter att ha läst igenom kursplanen trodde jag att den skulle fokusera mer på algoritmbeskrivningar, men det visade sig vara en grundläggande kurs i C som än så länge varit ganska enkel eftersom jag redan hade viss erfarenhet av liknande programmeringsspråk.
  • Numerische Mathematik: En kurs i numerisk matematik, antagligen ganska lik kursen i beräkningsmatematik vid Liu.
  • Språkkurs i kinesiska: Att gå en språkkurs hade jag planerat, dock var tanken snarare att det skulle vara en tysk sådan. Men eftersom jag inte fick mitt student-ID i tid för att kunna registrera mig för ett språktest (obligatoriskt om man redan hade kunskaper inom språket) behövde jag hitta någon annan kurs och spontananmälde mig till en grundkurs i kinesiska.

Dessa kurser läser jag alltså för tillfället och i Februari/Mars är det dags för tentor. I allmänhet är kurserna uppdelade i föreläsningar, övningar, samt lektioner. På föreläsningarna presenteras kursens innehåll teoretiskt, ganska likt de flesta föreläsningar vid Liu, förutom att endast små, grundläggande exempel räknas. Större exempel gås istället igenom på övningarna, som liksom föreläsningarna hålls i stora salar, men som är avsedda för att gå igenom exempel. På lektionerna får man räkna uppgifter självständigt med handledning av läraren, dessa gås oftast igenom i slutet av lektionen. En vanlig uppdelning är att föreläsningarna hålls av den kursansvariga professorn, övningarna av en doktorand och lektionerna av en eller två studenter från en högre årskurs. Föreläsningar och lektioner pågår i 90 minuter utan rast.

En stor skillnad från hur det är i Linköping är att det inte finns några tavlor här, varken Whiteboards eller griffeltavlor. Av den anledningen används främst Power point på föreläsningar och när något behöver handskrivas, till exempel vid lösning av exempeluppgifter, används antingen en surfplatta kopplad till projektorn eller en kamera som filmar ner på ett fysiskt papper. Vid enstaka tillfällen händer det även att föreläsare använder overhead och skriver på plastfilm…

Kanske dags att uppdatera mikrofonsystemet?

Något jag noterat är att många studenter börjar droppa av från föreläsningarna ganska tidigt på terminen. Detta fenomen beskådas nog enklast med ett exempel:

Men nu tror jag att klockan är kvart över, vilket betyder att det är dags att avsluta det här inlägget och att det är dags att röra sig mot veckans sista föreläsning.

神大 – Studier vid Kobe Universitet

Som förväntat kan man säga att läromiljön här i Kobe skiljer sig från den i Sverige. I de tekniska kurserna jag tagit har det endast varit föreläsningar, där föreläsaren kört på monologiskt i cirka 70-90 minuter och inga frågor ställs till eller från studenterna. De får man ta efteråt om någon fråga eller otydlighet uppkom. En unik attribut med föreläsningarna är att det oftast delas ut ett uppgiftspapper i början av föreläsningen och tanken är då att uppgifterna som finns på detta ska lösas innan föreläsningen är slut. Hur många uppgifter man löser och hur väl de löses bidrar ofta till slutbetyget och om man inte lyssnar på föreläsningens innehåll så klarar man inte uppgiften. Om man sedan skannar av klassrummet eller föreläsningssalen kan man ofta se studenter som sitter och sover. Detta då det ofta är närvarokrav på föreläsningarna och ens egen närvaro avgör om man kan få betyg eller inte. Jag finner dock inslaget av övningsuppgifter att lösa under föreläsningens gång intressant. Dessa övningsuppgifter rekommenderas starkt att göras samt att ta bild av då uppgifterna som uppkommer på tentamen ofta är likt dessa.

Här på Kobe använder man inte whiteboard som på Liu, utan istället blackboard och krita, något jag finner roligt och på ett litet sätt ändå akademiskt. Dock så är det vanligare med powerpoint bland de yngre professorerna, samt bland ämnena som AI som inte innehåller lika mycket formler, bevis eller grafritande.

Under lektionerna så försöker jag hänga med så gott jag kan då samtliga lektioner (med undantag för programmering i C) är på japanska. Den dagliga processen består av att jag skummar igenom det aktuella kapitlet och letar upp nytt vokabulär samt för ett hum av vad föreläsningen kommer innehålla. Därefter under föreläsningen så antecknar jag medan jag läser i kurslitteraturen samtidigt, då de flesta kurser följer litteraturen gediget. Efteråt när det är dags för självstudier brukar jag gå igenom kapitlet ännu en gång samt repetera materialet från dagen innan. Dock skulle jag önska att det fanns fler övningsuppgifter tillgängliga att göra för att fördjupa sig mer i ämnena. Om efter allt detta materialet eller förståelsen inte satt sig utan frågor fortfarande existerar, brukar jag konsultera med mina nya vänner jag funnit på Youtube (ofta av indisk karaktär) som på ett väldigt bra sätt knyter an det jag lärt mig samt reder ut de frågetecknen jag har.

Ett stort pluss med att studera på Kobe är onekligen de vyer man får uppleva när man under föreläsningar eller raster slänger en blick ut genom fönstren. Under molnfria dagar kan me se bergen bortom Osaka och över havet mot Shikoku (Japans fjärde men minsta stora ö). Denna vy upplevs efter att man fått bestiga berget universitetet befinner sig på eller om man vill vara lite lat kan man ta en buss. Men det är definitivt värt mödan (och givetvis närvarokravet på föreläsningarna också).

Något som berör alla studenter oavsett var i världen man befinner sig, är ju frågan om hur man bäst optimerar det dagliga energibehovet. Här på Kobe äter jag oftast på civilingenjörernas skolkafeteria. Där serveras det förutom det vanliga (ramen, olika -don (ris) rätter samt teishoku, som bäst översätts till a la carte), en till två speciella nyheter varje vecka. Dessa rätter ligger på en kostnad från ca 200 yen (ca 19 kr) till uppemot 500 yen om man vill äta lite lyxigare. Jag brukar äta ramen men även Teishoku. Teishoku kan man välja vad man vill ha för huvudrätt och sedan bygga på måltiden med sallad, ris, miso-soppa m.m. Varje tillskott kostar då lite extra.

Random fact

I Japan följer man två olika kalendrar, den som gregorianska som vi använder men även en egen kalender som baseras på när den nuvarande kejsaren tillträdde. Just nu befiner vi oss i 令和元年 (Första året i Reiwa som översätts till ”beautiful harmony”), som påbörjades första maj detta år efter att den förra kejsaren abdikerade (något som i sig var en stor nyhet). Förra perioden/eran var känd som 平成 (Heisei) och som varade tills 平成31年 (31år).

https://en.wikipedia.org/wiki/Reiwa

Tentamiss

Idag åkte Alex och jag ut till Liangxiang för att skriva vår första tenta på BIT. Det var soligt och ganska varmt för att vara första december. Igår kom det snö som lade sig på träden och gräsmattor, men idag har det i princip smält bort. Några tappra rosor sjunger på sista versen när de flesta häckarna fått skydd under presseningar för vintern. Vi kom i god tid till tentasalen men vi tyckte att det var lite tomt. Kursen har uppskattningsvis 100 studenter och det borde märkas när det strömmar till folk. Tio minuter innan var salen fortfarande tom på kurskamrater och vi hade inte sett en skymt av professorn. Vi började ana oråd. Klockan ringde och det var fortfarande helt stilla i den annars ekande korridoren. Omedelbart tog vi kontakt med administrationen och professorn, och eftersom vi var på plats bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde leta igenom alla klassrum. Vi ryckte upp klassrumsdörrar på alla de identiska fyra våningsplanen, men utan resultat. Professorn har tidigare inte varit så snabb med att svara på mail vanligtvis, så vi hade inte höga förhoppningar. Trots att det är söndag återkom han inom en halvtimme med två rader: ”Jaha, studenterna tenterade igår kväll. Hade ni inte koll på tiden?”

良乡校园

Mållösa stod vi i Byggnad 1 och försökte förstå vad som precis hänt. Professorn hänvisade i mailet till sin PowerPoint där datum ska framgå tydligt. Tidigt i november fick vi veta tentadatumet direkt från professorn, vilket han en vecka senare ändrade till 1:a december just via sin PowerPoint vilket framgick väldigt tydligt. Efter en kort korrespondens står det klart att vi inte får skriva upp oss på kursen som går nästa termin, och att vi ska som tänkt lämna in projektläxan innan nyår. Som tur är slipper vi närvara på föreläsningarna nästa termin eftersom innehållet är detsamma. De föregående veckornas förberedelser är kanske inte helt bortkastade, men att förmiddagen blev ett rejält antiklimax är en underdrift. Halvt besegrade och matta av situationen klev vi på tunnelbanan hemåt. Nu är det bara att börja repetera inför nästa tenta som går om 11 dagar. Denna gång är vi helt säkra på datumet!