Efter att ha fått Gabriels perspektiv på hur orimliga alla restriktioner vi har över oss är, som exempelvis utegångsförbud under natten (24–06 på natt till vardag och 02–06 natt till helgdag), kan jag inte låta bli att hålla med. Åtminstone delvis. Ibland kan det vara hårda tag, och man får för det mesta bara finna sig i de regler som utgör ramarna för att få vistas och studera här på precis samma sätt som utbytesstudenter som kommer till Sverige måste foga sig efter det svenska regelverket. Oftast sätter reglerna inte alltför stora begränsningar, även om det hade varit smidigare med mer frihet. I många fall är vardagen mer komisk, men inte sällan med en allvarlig underton.
För ett par veckor sedan upptäckte vi att tre studenter har blivit vräkta från campus, två har fått packa för att efter varningar ha bland annat rökt i sina rum, spelat hög musik och druckit alkohol, den tredje åkte ut för att ha kommit hem försent vid endast tre tillfällen. Lappar med beskedet hade satts upp i korridorer till allas beskådan. Under de första dagarna underströk administrationen på BIT att de inte tolererar avvikelser från ordningsreglerna, men jag förväntade mig inte att tre studenter skulle lyckas bryta mot dem så många gånger efter bara två månader. Att studenter har alkohol på rummen och spelar musik är relativt vanligt. Om man antar att stökigheten är normalfördelad över alla studenter så måste dessa ha varit stökigare än tre standardavvikelser från medelvärdet. Enligt listan har ytterligare ett dussin studenter fått varningar för liknande beteende. I torsdags blev vi påminda om att ifall vi skräpar ner på campus blir vi vräkta på studs.
En novemberförmiddag hade vi lektion på Zhongguncun när det plingade till i utbyteschatten på Weixin. Det verkade som att det hänt något med skolbussen. Mitt på motorvägen hade ett hjul brutits av bussen och studenterna bevittnade hur det flög iväg från fordonets sida. Snart kollapsade den andra axeln av tyngden och bussen stannade. Ingen skadades fysiskt vad jag vet. En räddningsoperation skickades ut med detsamma och administrationen uppmanade oss att inte dra ”förhastade slutsatser”. Bussarna kör konstant mellan olika campus och chaufförerna vägrar att bromsa när de åker över farthinder så ett visst slitage är att räkna med, men ingen verkar ha haft detta under uppsikt. Jag kan inte säga att jag är förvånad, men detta blev lite av ett uppvaknande till att en olycka faktiskt inte är osannolik. Bussen är dock ett smidigt alternativ och jag tänker fortsätta att åka med den. En av mina klasskompisar var på bussen när det hände, men han reagerade mest med humor.
På campus Liangxiang spelas det musik blandat med vad man skulle kunna kalla ‘harmoniska budskap’ lagom till middagstid. När studenterna väller ut ur lärobyggnaderna bland de prydliga raderna av blå cyklar ljuder det sprakig musik ur högtalarna som är monterade på lyktstolparna på campusavenyn. Vägen från byggnad ett till busshållplatsen är inte lång och väl i kön får man till och från lyssna på en man och kvinna som mellan musiksnuttarna pratar om olika saker relaterade till universitetet och Kina. Häromveckan hörde jag något som väckte mitt intresse. Temat var yttrandefrihet och inslaget handlade om själva definitionen av begreppet. I Kina finns yttrandefrihet, hävdade den kvinnorösten sakligt, men det är aldrig okej att utmana landets suveränitet, eller att kränka det kinesiska folket. Den unga mannen fyllde bestämt i att konflikten uppstår i kölvattnet av att Kina snart kommer vara världens ledande supermakt, och att ingen kan stoppa det från att hända. Nyheten har kanske varit större i USA än i Sverige (det går att dra paralleller till en annan Sverigeaktuell nyhet om utdelandet av ett visst pris till en viss svensk författare som befinner sig i Kina). Som bakgrund har en manager för Houston Rockets i NBA skrivit en tweet som tar ställning för Hong Kong i den pågående konflikten i den kinesiska självstyrande regionen. Managern tog omgående bort sin tweet och har nu bett om ursäkt. Mannen och kvinnan i högtalaren på campus yttrade båda sin besvikelse över att amerikaner bara vill bråka och inte förstår situationen med ett land två system, när de själva är villiga att försonas. Som om ironin inte var fullständig brakade en amerikansk pop-låt om frihet ur högtalarna på högsta volym och dränkte ut allt annat ljud. Bussen kom sedan körandes i full fart, rundade pansarvagnen som står i mitten av rondellen, och de studenter som stod längst fram i kön fick raskt hoppa bakåt för att inte bli överkörda.
Y i Världen 