Efter att ha tillbringat den första tiden främst på egen hand, drog de organiserade aktiviteterna till sist igång. Först vad som kallades ”Welcome week”, där såväl universitetets internationella avdelning som utomstående organisationer och föreningar ordnade aktiviteter för Erasmus-studenter och övriga internationella studenter. Förmiddagarna bestod av diverse informationsföreläsningar, medan kvällarna var avsedda för att lära känna andra internationella studenter då allt från lekar till pubrundor och en buffé med traditionell tysk mat stod på schemat. När veckan närmade sig sitt slut trodde jag att veckan efter skulle bli lugnare, men det visade sig sent att det var fullt med aktiviteter även där. Detta eftersom de nya inhemska studenterna hade sin introduktionsvecka, deras motsvarighet till nolle-p, där även tyskspråkiga internationella studenter var välkomna att delta, så det blev ytterligare en vecka med liknande aktiviteter, men på ett annat språk.
Båda veckorna inleddes med ett välkomsttal av universitetets rektor, Univ.-Prof. Dr. rer. nat. Dr. h. c. mult. Ulrich Rüdiger, vilket helt osökt gör att jag måste nämna Tysklands, i vissa fall, överanvändande av akademiska titlar. Eftersom jag själv inte vet vad alla ovan nämnda förkortningar står för överlämnar jag åt läsaren att luta sig tillbaka, sluta ögonen, och försöka inse detta själv (och när man ändå gör det kan man ju passa på att tänka på determinanter samtidigt).
Det var sedan dags för terminsstart då alla kurser drog igång. Och för att säga något om studiekulturen i allmänhet, kan det nämnas att en tradition här är att alla (av ännu okänd anledning) knackar i borden efter varje föreläsning. Antagligen grundar det sig i att visa sin uppskattning, men att det gått över till att det görs av ren vana och tradition eftersom det allt som oftast görs utan passion och i all hast att plocka ihop och röra sig vidare till nästa föreläsning.
Som avbrott i studierna har dessutom ett antal andra aktiviteter hunnits med. Bland annat en regnig resa till Köln där, vädret till trots, en kortare tur i staden och ett besök i den 157 meter höga katedralen Kölner Dom hanns med.
Under Köln-resan provades även den lokala ölen Kölsch, Kölns motsvarighet till Düsseldorfs Altbier som nämndes i förra inlägget. Det påstås finnas en stark rivalitet mellan städerna på ölfronten, och det sägs att man blir utslängd om man försöker beställa en Altbier vid något av Kölns ”Brauhäuser” (ett bryggeri som även har servering). Till skillnad från de flesta barer behöver man här bara beställa en öl, och blir sedan serverad mer öl allt eftersom servitörerna anser det vara lämpligt. För att signalera att man inte vill ha mer placeras glasunderlägget ovanpå glaset.
Dessutom har den lilla gemytliga staden Monschau besökts. En stad i nationalparken Eifel som tidigare levde på sin textilindustri, men som nu för tiden har turismen som sin största inkomstkälla.
Även en kortare tur till Aachener Wald, en fin skog söder om Aachen, har hunnits med. Promenadens höjdpunkt var, åtminstone för två svampälskande italienare, de stora fyndigheterna av karljohansvamp:
Medan Linköpingsstudenterna strax avslutar terminens första tentaperiod har jag precis gått in i terminens fjärde studievecka. Även om språkkunskaperna hela tiden blir bättre, är det fortfarande en viss utmaning att enbart läsa kurser på tyska. Men rutinerna börjar sätta sig och det gäller att kämpa på för att vara beredd inför tentaperioden i februari då det blir många tentor under en relativt kort period.
Tack för visat intresse!
Y i Världen 