De senaste två veckorna har varit informationsrika, och det började med den introduktion jag fick av universitetet. Det var en välkomnande känsla vid ankomst på den första informationsträffen; vi blev incheckade och ansvarig person hade redan koll på mitt namn, vilket var imponerande. Vi fann alla en plats i föreläsningssalen och jag tog möjligheten att lära känna de personer jag satt bredvid. Det gladde mig att träffa personer som man hade gemensamma intressen med, med avseende på att den introduktion som hölls var för de studenter som tillhörde Graz tekniska fakultet. När jag tänker retrospektivt på de två personer som satt bredvid mig, så är det faktiskt dem jag har umgåtts med mest de senaste två veckorna. Det är häftigt hur små omständigheter kan ha stor betydelse för framtiden.
Helgen närmade sig fort, och jag tog möjligheten att göra ytterligare en utflykt. Denna gång till Schöckl, det högsta berg som ligger närmast Graz. Jag åkte dit med de nya personerna jag lärt känna under introduktionsdagarna i Graz. Det var en härlig känsla att komma bort från staden och komma ut i naturen under några timmar. Vandringen upp för berget var förhållandevis enkelt, och var lättare med trevligt sällskap och en fantastisk vy över landskapet kring Graz.
Jag har även gjort ett besök på Landeszeughaus, även kallat Styrian Armory. Det är världens största historiska arsenal av vapen och rustningar, med ungefär 32 000 föremål av olika typer. Mellan 13-talet och 17-talet var förbundsstaten Steiermark på frontlinjen av konflikten med det ottomanska riket, och av den anledningen så rustades Graz upp med stora mängder vapen och rustningar. När konflikterna var över fanns det planer på att avveckla vapenkammaren, men med önskan och begäran från det steierska folket beslöts det om att det skulle behållas, vilket senare blev museet som finns idag.
Det var en häftig känsla att gå omkring inne i museet, och jag var överraskad över hur stort allt var. Den tidiga historiens gevär och pistoler var tunga; gevär kunde väga upp till 32 kg och det hanterades genom att montera dem på murar. Pistoler hade pipor som var 30-40 cm långa, vilket bidrog till en bättre projektilbana.
Kontrollen av kvalité var viktigt. Till skillnad från dagens stickprovsundersökningar, undersökte man på den tiden all utrustning. Om något var fel, så skickades det tillbaka. På sköldarna kan man se hur de har testat hållfastheten mot ett pistolskott.
Vid det här laget har kurserna också kommit igång. Det har varit spännande med nya ämnen, men också svårt. För min del så är inte språket det svåraste, utan snarare introduktionen av nya ämnen och den brist på vissa förkunskaper jag har. Jag läser bland annat statistik, som förutsätter förkunskaper inom sannolikhetslära. Det är en en kurs som studenterna här nere har läst föregående termin, och något som man generellt inte gör som yi:are i Linköping. Kurser blir också svåra på grund av ett annorlunda tankesätt hos studenter och föreläsare, och jag upplever generellt att fokus ligger mer på teori än tillämpning. Man räknar inte så mycket, utan förväntas att förstå och lära sig olika bevis och satser.
I nuläget läser jag åtta kurser, vilket både låter, och för mig känns som mycket. Men det är inte allt för extremt, då häften av dessa kurser är introduktionskurser i mindre ämnen samt en språkkurs. Allt som allt har jag fyra viktiga kurser att lägga mest fokus på, vilket är de obligatoriska kurserna man ska läsa under tredje året.
Jag har ett ganska fritt schema, då jag inte har mycket lektioner i ämnena. Det ger mig möjligheten och även förutsättningen av plugga själv, vilket är något som jag kan uppskatta men inte riktigt kommit in i ännu.
För jag har nu läst kurser i cirka två veckor, och jag upplever det fortfarande som uppstart och början av terminen. Så jag har goda förhoppningar om att med tiden komma in i ämnena och lära mig det jag behöver inför tentorna och framtiden.
Y i Världen 